Om du någonsin funderat på att besöka ett Formel 1-lopp, men vacklande dragit åt svångremmen och valt en mer traditionell semester – då finns det numera inga som helst ursäkter. 2014 är året då Sverige gör comeback på F1-arenan; “vi är med”, som man säger, och en ung örebroare behöver ditt stöd.
Marcus Ericsson kliver in på F1-scenen efter fyra år i supportklassen GP2. Han gör det som en av förarna i det brittisk-malaysiska Caterham-stallet; teamet som slutade på 11:e och sista plats i 2013 års konstruktörstabell. Utmaningen som väntar är med andra ord enorm, men under ett år då sporten genomgår sin största reglementsmässiga förändring i mannaminne finns ändå en åtminstone teoretisk chans för de mindre aktörerna att rucka på den etablerade maktordningen. Caterham lär aldrig bli ett nytt Red Bull, men med lite tur kan man kanske åtminstone ta en eller ett par poäng om tillförlitligheten i de nya turbomotorerna skapar så stort kaos som vissa befarar (eller hoppas…).
Oavsett hur det går står Sverige på tröskeln till en motorrenässans som i förlängningen kan ta intresset för racingsporten till nya höjder. Mitt i den blågula elitglädjen känns också ett av våra mest neutrala begrepp mer passande än någonsin, för visst är väl det viktigaste ändå – åtminstone i stundens upprymdhet; åtminstone just nu – att delta?